En sak som länge har stört mig är kanske inte så störande för många då jag inte har hört en enda person uttala sig om det. Det är nämligen så att jag tycker att kvalitén på musikvideos har stagnerat de senaste åren. Nu för tiden är det som om band tänker; "Vi gör en performancevideo som vi kan lägga upp på Youtube så att folk vet vilka vi är". Visst, att göra en musikvideo är inte så billigt och skivbolagen är nog inte så sugna att lägga ner många kronor i en avancerad musikvideo om du inte har sålt ett x antal plattor.
Det är synd om illegal nedladdning av musik har lett till att artister får mindre pengar för att göra videos. Jag vet att illegal nedladdning har lett till minskad skivförsäljning vilket har lett till att artister får bekosta sina album själva. Jag är inte den som är emot nedladdning så länge man ger något tillbaka till artisten. Jag brukar ladda ner en platta, tills jag skaffade Spotify, och sedan köpa plattan eller en tröja eller gå på en spelning för att ge tillbaka.
När jag växte upp så betydde videorna något och man såg att videon hade ett budskap. Det är synd om den nya generationen av musikslukare får lära sig att det enda som behövs för en video är ett rum med instrument. Kalla mig old fashion men det var nog bättre förr. Men jag måste erkänna att mitt band gjorde just den grejen, vi ville få ut en video så fort som möjligt när plattan hade lanserats. Men vi ska bättra oss till nästa gång, jag lovar att ni inte blir besvikna.
Såhär gjorde vi:
Såhär önskar jag att vi hade gjort:
tisdag 4 oktober 2011
fredag 12 augusti 2011
You're my addiction...
Många människor tampas med någon form av beroende, det gör tyvärr jag med. Jag har försökt många gånger att bryta mitt beroende, när det inte har gått så har jag försökt åtminstone att minska mitt beroende till en acceptabel nivå. Nu förtiden så är jag en stolt missbrukare, jag orkar inte bry mig längre vad människor tycker och tänker. Jag är en stolt hårdrockare! Ja just det; Hej, jag heter Irfan och jag är en moshoholic. Jag älskar allt som har med hårdrock att göra. Tyvärr, det är den jag är. Eller vaddå tyvärr? Jag skiter väl i vad andra tycker?
Mitt beronde började tidigt då MTV (ja, tro det eller ej) fortfarande spelade musik och spelade ibland rock och sent på kvällarna spelade lite tyngre musik. Den enskilda videon som är skyldig till att jag är som jag är idag är Guns N Roses - November Rain. Jag tittade på MTV hela tiden i hopp om att videon skulle spelas, vilken tur för mig att det var en av de mest spelade videorna i mitten av 90-talet. Det bästa ögonblicket är...eller det är egentligen två bra ögonblick. Det första är när första solot med Slash kommer och när han kommer ut ur kyrkan och ger guran lite action. Det andra är när the shit has hit the fan och han klättrar upp på pianot och spelar ett av de bästa solona som någonsin har gjorts.
Ett annat minne som jag har då jag började förstå att jag är beroende är när jag var i mitt kära hemland Bosnien för en herrans massa år sen. Jag hade inte lyssnat på min vanliga musik på några dagar utan allt som hade nått mina öron var den inhemska musiken. Jag och mina kusiner var ute på någon bar/klubb/whatever, efter ett tag fick jag väldigt ont i huvudet. Det var inget mer med det, men när jag kom hem så hade jag fortfarande ont i huvudet. Så jag gick och la mig och satte på lite hårdrock. Efter fem sekunder var huvudvärken borta. Nu förstår jag att huvudvärken kan vara en form av abstinens besvär. Det är tufft.
Jag tänker avsluta med att berätta att om jag dricker och lyssnar på hårdrock så är det bäst att inte prata med mig. Jag är på en annan plats i en annan dimension där hårdrock och jag lever i en symbios, där allt är perfekt. Vill du prata med mig, ta mig till en bar där de inte spelar hårdrock eller ta mig någonstans där det är tyst. Fast jag kan inte garantera att jag inte kommer att prata om hårdrock.
Death to all but metal...
Mitt beronde började tidigt då MTV (ja, tro det eller ej) fortfarande spelade musik och spelade ibland rock och sent på kvällarna spelade lite tyngre musik. Den enskilda videon som är skyldig till att jag är som jag är idag är Guns N Roses - November Rain. Jag tittade på MTV hela tiden i hopp om att videon skulle spelas, vilken tur för mig att det var en av de mest spelade videorna i mitten av 90-talet. Det bästa ögonblicket är...eller det är egentligen två bra ögonblick. Det första är när första solot med Slash kommer och när han kommer ut ur kyrkan och ger guran lite action. Det andra är när the shit has hit the fan och han klättrar upp på pianot och spelar ett av de bästa solona som någonsin har gjorts.
Ett annat minne som jag har då jag började förstå att jag är beroende är när jag var i mitt kära hemland Bosnien för en herrans massa år sen. Jag hade inte lyssnat på min vanliga musik på några dagar utan allt som hade nått mina öron var den inhemska musiken. Jag och mina kusiner var ute på någon bar/klubb/whatever, efter ett tag fick jag väldigt ont i huvudet. Det var inget mer med det, men när jag kom hem så hade jag fortfarande ont i huvudet. Så jag gick och la mig och satte på lite hårdrock. Efter fem sekunder var huvudvärken borta. Nu förstår jag att huvudvärken kan vara en form av abstinens besvär. Det är tufft.
Jag tänker avsluta med att berätta att om jag dricker och lyssnar på hårdrock så är det bäst att inte prata med mig. Jag är på en annan plats i en annan dimension där hårdrock och jag lever i en symbios, där allt är perfekt. Vill du prata med mig, ta mig till en bar där de inte spelar hårdrock eller ta mig någonstans där det är tyst. Fast jag kan inte garantera att jag inte kommer att prata om hårdrock.
Death to all but metal...
tisdag 2 augusti 2011
Tillbaka till verkligheten
Nu är semestern över och det är dags att fortsätta med bloggen igen. Jag har tillbringat en månad i hemlandet, Bosnien och Hercegovina, och det är dags att sätta ihop en topp5 - semester. Det här är låtarna som jag har lyssnat på mest under sommaren.
Topp5 - semester
5. Pendulum - Other Side
Finns inte så mycket att säga om den här låten egentligen. Den är jävligt skön att lyssna på när man är bakis eller jävligt trött. Den har botat många bakfyllor i sommar.
4. Skrillex - Kill Everybody
Skönare låt har jag inte blivit exponerad för på ganska länge. Skrillex är ett geni helt enkelt. Varje gång jag har färdats genom bergen och denna låt har dykt upp på Iphonen så har färden förbättrats avsevärt.
3. 36 Crazyfists - Mother Mary
Mother Mary är en cover från ett band som heter Far. Den här låten får mig på så bra humör så att det inte är sant. Det är något med 36s tolkning som gör låten så grymt bra.
2. The Lonely Island - No Homo
Plats 1 och 2 på listan tillägnas grabbarna som var i Makarska, Kroatien. Det här är de låtarna som spelades mest och som alla ville höra hela tiden. No homo!
1. Skitarg - Jag bryter nacken av din häst
Det var ganska roligt att se uttrycken hos våra grannar i Makarska när den här låten drog igång och allsången började att eka genom husen. Det var inte så många som var helt tillfreds med vår sång eller med vår musiksmak. Vi måste ha varit de ultimata grannarna i sju alkoholfyllda semesterdagar i juli.
Topp5 - semester
5. Pendulum - Other Side
Finns inte så mycket att säga om den här låten egentligen. Den är jävligt skön att lyssna på när man är bakis eller jävligt trött. Den har botat många bakfyllor i sommar.
4. Skrillex - Kill Everybody
Skönare låt har jag inte blivit exponerad för på ganska länge. Skrillex är ett geni helt enkelt. Varje gång jag har färdats genom bergen och denna låt har dykt upp på Iphonen så har färden förbättrats avsevärt.
3. 36 Crazyfists - Mother Mary
Mother Mary är en cover från ett band som heter Far. Den här låten får mig på så bra humör så att det inte är sant. Det är något med 36s tolkning som gör låten så grymt bra.
2. The Lonely Island - No Homo
Plats 1 och 2 på listan tillägnas grabbarna som var i Makarska, Kroatien. Det här är de låtarna som spelades mest och som alla ville höra hela tiden. No homo!
1. Skitarg - Jag bryter nacken av din häst
Det var ganska roligt att se uttrycken hos våra grannar i Makarska när den här låten drog igång och allsången började att eka genom husen. Det var inte så många som var helt tillfreds med vår sång eller med vår musiksmak. Vi måste ha varit de ultimata grannarna i sju alkoholfyllda semesterdagar i juli.
måndag 27 juni 2011
Coverit Part II
Förra veckan så skrev jag om covers, men det finns ytterligare några covers som jag bara måste ha med, så veckans lista handlar också om covers. Det här blir det sista inlägget på en månad föratt vederbörande ska iväg på en efterlängtad semester. Men i augusti så kör vi igen. Här kommer Topp5 - Coverit Part II
Topp5 - Coverit Part II
5. Life of Agony - Don't You (Forget About Me) (Simple Minds)
Det är något mysigt över att höra denna cover. LoA färgar låten med några lager svart och låter den väldigt ångestfyllda Keith Caputo sätta sin prägel på texten med sin säregna röst.
4. Social Distortion - Ring of Fire (Johnny Cash)
Punk + Johnny Cash = awesome. Denna cover charmar sig igenom mitt filter. Jag gillar helt enkelt den här låten, både orginal och cover.
3. Stretch Arm Strong - Get this party started (Pink)
Skönt och höra att man kan göra massproducerade låtar lite bättre, eller mycket bättre kanske jag ska säga. Det som gör låten för mig är när gitarrerna börjar att tugga efter runt 20 sekunder med ett härligt flyt för att sedan avslutas med något som kan liknas vid ett breakdown för att gå tillbaka till det svängiga punkrock riffandet.
2. 36 Crazyfists - Sad Lisa (Cat Stevens)
För att vara helt ärlig så är det enda som skiljer sig från orginalet och denna cover är sången. Alla som har hört 36 Crazyfists vet att Brock Lindow sångstil är väldigt speciell. Han sjunger med någon sorts, ja vad ska man likna det vid? Jag kan nog inte riktigt förklara, man får ta och lyssna och komma fram till det själv. Men det passar som handsken i denna cover, det får till en mycket mera sorgsen ton. Det hade varit coolt om de hade inkorporerat hans grymma skrik i covern på något sätt.
1. A Static lullaby - Toxic (Britney Spears)
Denna blogg motarbetar mig ibland, så den video jag vill att ni ska se finns här. Det här är en riktig, riktigt bra cover enligt mig och många av mina kompisar, men många hatar den också. Vad finns det att hata? Britney Spears look-a-likes? Nope. En bra låt gjord ännu bättre? Nope. En jobbig skriksångare? Jag kan sträcka mig till kanske. Men låten är för jävla bra och videon tycker jag är underbar trots att man lätt förstår att bandet endast har gjort covern för att spela in en video med några lättklädda damer där bandet får se ut som rockstars.
Topp5 - Coverit Part II
5. Life of Agony - Don't You (Forget About Me) (Simple Minds)
Det är något mysigt över att höra denna cover. LoA färgar låten med några lager svart och låter den väldigt ångestfyllda Keith Caputo sätta sin prägel på texten med sin säregna röst.
4. Social Distortion - Ring of Fire (Johnny Cash)
Punk + Johnny Cash = awesome. Denna cover charmar sig igenom mitt filter. Jag gillar helt enkelt den här låten, både orginal och cover.
3. Stretch Arm Strong - Get this party started (Pink)
Skönt och höra att man kan göra massproducerade låtar lite bättre, eller mycket bättre kanske jag ska säga. Det som gör låten för mig är när gitarrerna börjar att tugga efter runt 20 sekunder med ett härligt flyt för att sedan avslutas med något som kan liknas vid ett breakdown för att gå tillbaka till det svängiga punkrock riffandet.
2. 36 Crazyfists - Sad Lisa (Cat Stevens)
För att vara helt ärlig så är det enda som skiljer sig från orginalet och denna cover är sången. Alla som har hört 36 Crazyfists vet att Brock Lindow sångstil är väldigt speciell. Han sjunger med någon sorts, ja vad ska man likna det vid? Jag kan nog inte riktigt förklara, man får ta och lyssna och komma fram till det själv. Men det passar som handsken i denna cover, det får till en mycket mera sorgsen ton. Det hade varit coolt om de hade inkorporerat hans grymma skrik i covern på något sätt.
1. A Static lullaby - Toxic (Britney Spears)
Denna blogg motarbetar mig ibland, så den video jag vill att ni ska se finns här. Det här är en riktig, riktigt bra cover enligt mig och många av mina kompisar, men många hatar den också. Vad finns det att hata? Britney Spears look-a-likes? Nope. En bra låt gjord ännu bättre? Nope. En jobbig skriksångare? Jag kan sträcka mig till kanske. Men låten är för jävla bra och videon tycker jag är underbar trots att man lätt förstår att bandet endast har gjort covern för att spela in en video med några lättklädda damer där bandet får se ut som rockstars.
tisdag 21 juni 2011
Coverit
Varför blir vissa låtar så mycket bättre när andra artister tolkar de? Det är en väldigt bra fråga som jag tyvärr inte har svaret på. Denna vecka handlar det iaf om covers, antigen blir resultatet fantastiskt eller så blir det pannkaka. Här kommer iaf vad jag tycker är otroligt bra covers som ibland till och med överträffar originalen. Veckans lista kallar jag för Topp5 Coverit
Topp5 Coverit
5. The Berzerker - All the things she said (T.A.T.U)
Både originalet och denna underbart okommersiella cover var båda väldigt kontroversiella. Orginalet nog de flesta varför den var så kontroversiell, så det behöver vi inte gå in på. Denna video blev bannlyst av flera tv-kanaler för det bildspråk som visas i videon, nu händer det inget egentligen i videon men det är hela tiden på gränsen till att det ska gå hett till. Det är nog någonting med dessa antydningar som har fått folk att dra i moralpaniksbromsen och förbjuda videon. Det är tur att youtube finns.
4. Emil Bulls - Take on me (A-Ha)
Orginalet är nog 80-talets mest kända låt. Det är något charmigt över att ett tyskt nu-metal band gör en cover på den, men samtidigt lyckas göra den väldigt bra. Sen att de kan ha ett av världshistoriens sämsta bandnamn är en helt annan femma och att videon inte är logisk alls känns bara passande med hela konceptet.
3. Cradle of filth - Death comes ripping (Misfits)
Som en gammal Misfitsälskare så njuter jag fullkomligt av det kaos som CoF framför här. Det ska vara stökigt och opolerat när det handlar om Misifts och den känslan har CoF fångat totalt. Dock så slår ingen originalet.
2. Roger Miret and the Disasters - New York Belongs to Me (Cock Sparrer)
Här får man till det på ett väldigt fint sätt, inte för att låten skiljer sig musikmässigt från originalet utan för att covern är gjord med glimten i ögat. Orginalet går "england belongs to me" men eftersom de kommer från New York så sjunger i stället "New York belongs to me", sedan så finns det några sådana detaljer till som de gör om till sina egna.
1. Pearl jam - Keep on rockin in the free world (Neil Young)
Sista låten på Pearl Jams första stora festivalspelning och bland deras första spelningar i Europa någonsin. Vilken urladdning denna spelning är, det är något som man måste se! Det är så mycket ångest och smärta som Eddie Vedder sjunger ut om, inte bara i den här låten men igenom hela spelningen. Det är så underbart att se, denna spelning brukar jag kolla igenom innan jag ska iväg för att spela. Den taggar mig så oerhört! Keep on rockin in the free world!
Topp5 Coverit
5. The Berzerker - All the things she said (T.A.T.U)
Både originalet och denna underbart okommersiella cover var båda väldigt kontroversiella. Orginalet nog de flesta varför den var så kontroversiell, så det behöver vi inte gå in på. Denna video blev bannlyst av flera tv-kanaler för det bildspråk som visas i videon, nu händer det inget egentligen i videon men det är hela tiden på gränsen till att det ska gå hett till. Det är nog någonting med dessa antydningar som har fått folk att dra i moralpaniksbromsen och förbjuda videon. Det är tur att youtube finns.
4. Emil Bulls - Take on me (A-Ha)
Orginalet är nog 80-talets mest kända låt. Det är något charmigt över att ett tyskt nu-metal band gör en cover på den, men samtidigt lyckas göra den väldigt bra. Sen att de kan ha ett av världshistoriens sämsta bandnamn är en helt annan femma och att videon inte är logisk alls känns bara passande med hela konceptet.
3. Cradle of filth - Death comes ripping (Misfits)
Som en gammal Misfitsälskare så njuter jag fullkomligt av det kaos som CoF framför här. Det ska vara stökigt och opolerat när det handlar om Misifts och den känslan har CoF fångat totalt. Dock så slår ingen originalet.
2. Roger Miret and the Disasters - New York Belongs to Me (Cock Sparrer)
Här får man till det på ett väldigt fint sätt, inte för att låten skiljer sig musikmässigt från originalet utan för att covern är gjord med glimten i ögat. Orginalet går "england belongs to me" men eftersom de kommer från New York så sjunger i stället "New York belongs to me", sedan så finns det några sådana detaljer till som de gör om till sina egna.
1. Pearl jam - Keep on rockin in the free world (Neil Young)
Sista låten på Pearl Jams första stora festivalspelning och bland deras första spelningar i Europa någonsin. Vilken urladdning denna spelning är, det är något som man måste se! Det är så mycket ångest och smärta som Eddie Vedder sjunger ut om, inte bara i den här låten men igenom hela spelningen. Det är så underbart att se, denna spelning brukar jag kolla igenom innan jag ska iväg för att spela. Den taggar mig så oerhört! Keep on rockin in the free world!
onsdag 15 juni 2011
One with the underdogs
Ibland är världen inte alls rättvis. Band som hypas är oftast skit, medan band som skapar bra musik inte kommer någonvart. Det stör mig något enormt när stora skivbolag satsar enorma summor pengar i trender och mjölkar ur så mycket pengar som det går ur en trend för att sedan gå vidare över på nästa, tex metalcore till crabcore osv. Denna vecka tillägnar jag listan till de banden som slåss ur underläge men ändå producerar så mycket kvalitativ musik så att man nästan skäms för att man är en av de få som faktiskt lyssnar på de. Ladies and herrar I give you topp5 - One with the underdogs.
Topp5 - One With The Underdogs
5. 40 Below Summer - Step into the sideshow
40 below summer var ett av de få bra akterna under nu-metal tiden. De erbjöd ett mycket fint alternativ till de massproducerade banden som kom ut runt sent 90-tal/ början av 2000-tal. Plattan "invitation to the dance" anser jag som ett av de starkaste album som nu-metal vågen har fört fram.
4. The Kinsion - You'll never guess who died
Nu blir ni förvirrade, det är ju inte samma låt, men ta det lugnt det strulade med videon så ni får först kolla på videon ovan sen får ni gå och se den video som jag hade tänkt lägga upp här. Kinison är ett sådant där band som man råkar ramla över, man lyssnar på det några gånger för att månader kanske år senare inse att det är bland de bättre band du har hört. Blandingen av skitig rock med hardcore är så originellt att jag inte förstår varför detta band inte har blivit större än vad de är. Sen är det jävligt synd att de la ner för att par år sedan. Men kolla in videon som jag har länkat för en av de snyggaste videorna. Lägg gärna märke till fotarbetet som sker lite då och då i videon. Jag måste gå och öva på dansstegen.
3. Fury of Five - Do or Die
För mig spelar Fury of five i en högre liga än många av macho-hardcore banden där ute. Deras unika riff som tex runt 3:00 minuter i videon gör att de skiljer sig oerhört från mängden. Sen att videon ser ut som alla New York Hardcore bands från 90-talet är bara underbart. Man bara måste älska scenerna med deras polare i bakgrunden. Det är synd att de inte har släppt fler videos då det finns gott om goa låtar på deras tre plattor som de har släppt.
2. Mushroomhead - Solitaire Unraveling
Nej! De härmar inte slipknot! Och ja, de var före slipknot med masker och kostymer! Men det är en väldigt lång historia med lång rivalitet, men för att göra en lång historia kort så fick var Roadrunner records intresserade utav att signa Mushroomhead men Mushroomhead tackade nej till dealen och Slipknot fick dealen och sen vet alla hur stora Slipknot blev. Men "beefen" ska vara över nu. Iaf, det som gör Mushroomhead så otroligt bra är dels för att de gör så bra musik och videos (de har en stor mängd videos så det är bara och youtuba), men det faktum att de gör allt själva. De har sitt egna skivbolag, de bokar egna turneér, de gör egna masker och kostymer, de spelar in sin musik själva och de gör alla videos själva. Ja de har helt enkelt tagit bort mellanhänderna och gör allt på det sätt som de vill. De turnerar flitigt i USA men vad jag vet så har de inte varit i Sverige nångång. Jag vet att de är bra kompisar med grabbarna i Meshuggah och det var prat om några spelningar tillsammans här, men det blev inget av det. Så det är bara o hoppas på det bästa, snart får vi väl se deras show på hemmaplan.
1. Roswell - Dimman
Tveklöst en av de bästa svenska band som någonsin har funnits. Trots en väldigt torr produktion så är deras platta "Void" ett av de starkaste giv som svensk metal/hardcore/galenskap har sett. Bandet finns inte längre tyvärr, men medlemmarna fortsätter och göra grym musik, kolla bara in Tid. Ett av mina starkaste konsertminnen är just från en Roswell spelning. De spelade i Uppsala på Café genomfarten utomhus, det var jag och en till polare samt 2-3 personer till där. Men det hindrade inte grabbarna från att röja som om det var 2000 personer där. Då insåg jag att hur många som än är där för att se dig så måste du spela som om det gällde för liv och död. Den lärdomen har jag med mig än idag.
Topp5 - One With The Underdogs
5. 40 Below Summer - Step into the sideshow
40 below summer var ett av de få bra akterna under nu-metal tiden. De erbjöd ett mycket fint alternativ till de massproducerade banden som kom ut runt sent 90-tal/ början av 2000-tal. Plattan "invitation to the dance" anser jag som ett av de starkaste album som nu-metal vågen har fört fram.
4. The Kinsion - You'll never guess who died
Nu blir ni förvirrade, det är ju inte samma låt, men ta det lugnt det strulade med videon så ni får först kolla på videon ovan sen får ni gå och se den video som jag hade tänkt lägga upp här. Kinison är ett sådant där band som man råkar ramla över, man lyssnar på det några gånger för att månader kanske år senare inse att det är bland de bättre band du har hört. Blandingen av skitig rock med hardcore är så originellt att jag inte förstår varför detta band inte har blivit större än vad de är. Sen är det jävligt synd att de la ner för att par år sedan. Men kolla in videon som jag har länkat för en av de snyggaste videorna. Lägg gärna märke till fotarbetet som sker lite då och då i videon. Jag måste gå och öva på dansstegen.
3. Fury of Five - Do or Die
För mig spelar Fury of five i en högre liga än många av macho-hardcore banden där ute. Deras unika riff som tex runt 3:00 minuter i videon gör att de skiljer sig oerhört från mängden. Sen att videon ser ut som alla New York Hardcore bands från 90-talet är bara underbart. Man bara måste älska scenerna med deras polare i bakgrunden. Det är synd att de inte har släppt fler videos då det finns gott om goa låtar på deras tre plattor som de har släppt.
2. Mushroomhead - Solitaire Unraveling
Nej! De härmar inte slipknot! Och ja, de var före slipknot med masker och kostymer! Men det är en väldigt lång historia med lång rivalitet, men för att göra en lång historia kort så fick var Roadrunner records intresserade utav att signa Mushroomhead men Mushroomhead tackade nej till dealen och Slipknot fick dealen och sen vet alla hur stora Slipknot blev. Men "beefen" ska vara över nu. Iaf, det som gör Mushroomhead så otroligt bra är dels för att de gör så bra musik och videos (de har en stor mängd videos så det är bara och youtuba), men det faktum att de gör allt själva. De har sitt egna skivbolag, de bokar egna turneér, de gör egna masker och kostymer, de spelar in sin musik själva och de gör alla videos själva. Ja de har helt enkelt tagit bort mellanhänderna och gör allt på det sätt som de vill. De turnerar flitigt i USA men vad jag vet så har de inte varit i Sverige nångång. Jag vet att de är bra kompisar med grabbarna i Meshuggah och det var prat om några spelningar tillsammans här, men det blev inget av det. Så det är bara o hoppas på det bästa, snart får vi väl se deras show på hemmaplan.
1. Roswell - Dimman
Tveklöst en av de bästa svenska band som någonsin har funnits. Trots en väldigt torr produktion så är deras platta "Void" ett av de starkaste giv som svensk metal/hardcore/galenskap har sett. Bandet finns inte längre tyvärr, men medlemmarna fortsätter och göra grym musik, kolla bara in Tid. Ett av mina starkaste konsertminnen är just från en Roswell spelning. De spelade i Uppsala på Café genomfarten utomhus, det var jag och en till polare samt 2-3 personer till där. Men det hindrade inte grabbarna från att röja som om det var 2000 personer där. Då insåg jag att hur många som än är där för att se dig så måste du spela som om det gällde för liv och död. Den lärdomen har jag med mig än idag.
onsdag 8 juni 2011
Pigs is Pigs
Majoriteten av befolkningen i Sverige men även i världen anser att Polisen gör ett bra och ett väldigt nödvändigt jobb. Inom freds-och konfliktkunskapen så får man lära sig att en välfungerande stat har monopol på våld, alltså Polisen och militären får använda våld i sitt jobb för att lösa olika problem som tex brott. Utan ett sådant monopol så får man anarki där alla utövar våld mot alla. Men i vissa stater och i vissa fall så missbrukar polisen sin makt och ställer till det för vanligt folk. Ur sådana situationer så uppstår det ett hat mot polisen och deras sätt att jobba. I denna lista så går jag igenom ett band där budskapet är väldigt klart...Fuck the Police. Vederbörande väljer att inte uttrycka sin åsikt utan väljer endast att skriva denna lista för bloggens skull.
Topp5 - Pigs is Pigs
5. Dope - Fuck the Police
Jag kunde ha tagit N.W.As originalversion av låten, men det är någonting som är charmigt med låten. Jag antar att N.W.A sjunger om livet i Compton och hur polisen trakasserar de utan någon som helst anledning. En klassisk anti police låt.
4. Methods of Mayhem - Proposition Fuck You
Allas våran Tommy Lee spårar ur då och då och gör lite annorlunda musik än vad man är van vid. I hans bästa soloprojekt, Methods of Mayhem, så bjuds vi på elektronisk musik blandat med metal och rap och massa annat skumt och roligt. Ibland blir det ganska så spännande och ibland så faller det platt. Tyvärr så är denna låt ett av de senare fallen, men det är ganska roligt att höra Tommy rapa om sin ilska mot poliser och diverse andra objekt. Wigger varning fo sho...
3. Sepultura - Anti-cop
Sepultura började som ett härligt ungt, fräscht, argt och framförallt härligt antikristet band från Brasilien, sedan slutade de som ett ohärligt kristet band som har svårt att spela sina gamla låtar på grund av vad de står för. Denna låt hette från början antichrist, men sedan ändrade de namnet till anticop. Inte helt kosher om man frågar mig men man kan inte få allt här i världen. Men låten passar verkligen in på listan.
2. Body Count - Copkiller
Lyssna på de första 30 sekunderna av låten så förstår ni vad det handlar om. Ice-T som bildade gruppen i början av 90-talet skapade stora rubriker och moralpredikans ryttare blev ju alldeles till sig och ville förbjuda Body count. Det gick ju inte så bra, men det mest ironiska är ju att vi nuförtiden vet att allt detta bara var en fråga om image. Kan någon säga vad Ice-T sysslar med nu? Ja just det, han spelar POLIS i TV-serien Law and Order. Bara en sån sak, vill han döda sig själv tro?
1. Deez Nuts - Pigs is Pigs
Ettan denna vecka representeras av Australiens "Deez Nuts". Tydligen så är det inte så lätt att vara annorlunda där heller. Denna låt svänger så hårt att man vill two-steppa hårt och hytta med näven. Det jag älskar med det här bandet är att man kan sjunga med i varje låt efter att ha hört en halv låt, det blir inte dåligt för att det är förutsägbart utan det blir bättre på alla sätt. Sätt på vilken låt som helst på förfesten och det blir allsång, jag rekomenderar låten DTD där DTD står för "Drunk 'til death".
Topp5 - Pigs is Pigs
5. Dope - Fuck the Police
Jag kunde ha tagit N.W.As originalversion av låten, men det är någonting som är charmigt med låten. Jag antar att N.W.A sjunger om livet i Compton och hur polisen trakasserar de utan någon som helst anledning. En klassisk anti police låt.
4. Methods of Mayhem - Proposition Fuck You
Allas våran Tommy Lee spårar ur då och då och gör lite annorlunda musik än vad man är van vid. I hans bästa soloprojekt, Methods of Mayhem, så bjuds vi på elektronisk musik blandat med metal och rap och massa annat skumt och roligt. Ibland blir det ganska så spännande och ibland så faller det platt. Tyvärr så är denna låt ett av de senare fallen, men det är ganska roligt att höra Tommy rapa om sin ilska mot poliser och diverse andra objekt. Wigger varning fo sho...
3. Sepultura - Anti-cop
Sepultura började som ett härligt ungt, fräscht, argt och framförallt härligt antikristet band från Brasilien, sedan slutade de som ett ohärligt kristet band som har svårt att spela sina gamla låtar på grund av vad de står för. Denna låt hette från början antichrist, men sedan ändrade de namnet till anticop. Inte helt kosher om man frågar mig men man kan inte få allt här i världen. Men låten passar verkligen in på listan.
2. Body Count - Copkiller
Lyssna på de första 30 sekunderna av låten så förstår ni vad det handlar om. Ice-T som bildade gruppen i början av 90-talet skapade stora rubriker och moralpredikans ryttare blev ju alldeles till sig och ville förbjuda Body count. Det gick ju inte så bra, men det mest ironiska är ju att vi nuförtiden vet att allt detta bara var en fråga om image. Kan någon säga vad Ice-T sysslar med nu? Ja just det, han spelar POLIS i TV-serien Law and Order. Bara en sån sak, vill han döda sig själv tro?
1. Deez Nuts - Pigs is Pigs
Ettan denna vecka representeras av Australiens "Deez Nuts". Tydligen så är det inte så lätt att vara annorlunda där heller. Denna låt svänger så hårt att man vill two-steppa hårt och hytta med näven. Det jag älskar med det här bandet är att man kan sjunga med i varje låt efter att ha hört en halv låt, det blir inte dåligt för att det är förutsägbart utan det blir bättre på alla sätt. Sätt på vilken låt som helst på förfesten och det blir allsång, jag rekomenderar låten DTD där DTD står för "Drunk 'til death".
tisdag 31 maj 2011
Ångesten är total
Denna vecka tänkte jag inrikta mig på den sortens låtar som är så fyllda av ångest och ohälsosamma tankar så att det inte är möjligt att må bra medan man lyssnar på låten. Nu är det dags att skära sig med ett papper mellan tårna, lägga sig naken i fosterställning och gråta. Det är dags för veckans Topp5 som jag har valt att kalla "Lid Ett Liv"
Topp5 - Lid Ett Liv
5. Broder Daniel - I'll Be Gone
Kan man börja en ångestfylld lista på något bättre sätt än med Broder Daniel? Den första raden visar tvivelaktigt om att det här inte handlar om några glada killar. "I won't last long, soon I'll be gone". Broder Daniel är ett band som man antigen hatar eller älskar, jag tillhör den senare skaran. Denna ångest som genomsyrar Broder Daniel är något som jag har fallit pladask för, sen att Henrik Berggren sjunger som en kratta är ett tecken som visar på ren desperation. Nej, vart la jag sminket...
4. Ramallah - True Crime
Denna ångest som denna låt framkallar är något helt annat än den som den förra videon tar upp. I True Crime så handlar det utan tvekan om att bli utnyttjad sexuellt. Det som fascinerar mig är att höra hur offret tar till flaskan och sedan drömmer om att bli ett monster som de själva kallar det. Det är en jävla ångest som fyller en när man inser vad allt handlar om, därför förtjänar denna låt att vara med på listan. Ramallah har ganska många låtar bra låtar som tar upp detta ämne. Lyssna på Oscar Cotton så får ni ännu mera ångest. Jag rekommenderar allt som Ramallah har gjort, det är sjukt bra låtar.
3. Silverchair - Sucicidal dream
Den här låten är så fylld med självmordstankar att jag blir lite lätt depressiv när jag hör den. Man hör verkligen att den som skrev låten inte mår så bra. Man kan förstå ganska enkelt varför denna låt framkallar ångest när man hör den. En ganska så sorglig låt som framkallar ganska mycket frustration. "People making fun of me, for no reason but jealousy" är något som de flesta människor kan relatera till, men att ta det ett steg till och vilja avsluta sitt liv är något som många nog har tänkt på men inte har velat ta det längre än så.
2. The Smashing Pumpkins - Zero
Titta på videon en gång. Om du inte ligger i fosterställning och gråter av den apatin och ångesten som videon och låten förmedlar, ja då är det nått fel på dig. Titta bara på varje gång bandet syns i bild, det är apati så det står härliga till. Inlevelsen från bandet är så sjukt påträngande så man känner sig helt uppslukad av deras totala ointresse av att se ointresserade ut. Man känner som tittare att de inte fejkar, det här är på riktigt. För att totalt höja ångesten så sjunger man "I'm in love with my sadness", då vet man att det här är på riktigt. Jag ligger ner i fosterställning iaf.
1. Cold - No One
För det första; Cold är världens mest underskattade band. För det andra så är Cold och ångest synonymer med varandra. För det tredje så är detta en av mina favoritlåtar sen jag var en liten pojke. No one framkallar såna känslor hos mig så att det nästan inte går att beskriva. Jag kan ha haft en bra dag eller en dålig dag, men låten får mig alltid att må lite bättre (om det är en bra dag) eller lite sämre (vilket kan vara så bra som det bara går). Man får bortse från att de ser ut som vilket neo-metal band som helst från tidigt 2000-tal, musiken har ett mycket, mycket djupare budskap. Denna låt återfinns på plattan med det mest uppfinningsrika namnet enligt mig " 13 ways to bleed on stage", om det inte är ångest så vet jag inte vad som är det.
Denna veckans lista var tung, det är hårt att gå igenom alla låtar och skriva nått om de fast man skulle kunna skriva ännu mera om de, men då skulle ingen vilja läsa det för att det är för långt. Jag får ta och börja skriva en bok.
Topp5 - Lid Ett Liv
5. Broder Daniel - I'll Be Gone
Kan man börja en ångestfylld lista på något bättre sätt än med Broder Daniel? Den första raden visar tvivelaktigt om att det här inte handlar om några glada killar. "I won't last long, soon I'll be gone". Broder Daniel är ett band som man antigen hatar eller älskar, jag tillhör den senare skaran. Denna ångest som genomsyrar Broder Daniel är något som jag har fallit pladask för, sen att Henrik Berggren sjunger som en kratta är ett tecken som visar på ren desperation. Nej, vart la jag sminket...
4. Ramallah - True Crime
Denna ångest som denna låt framkallar är något helt annat än den som den förra videon tar upp. I True Crime så handlar det utan tvekan om att bli utnyttjad sexuellt. Det som fascinerar mig är att höra hur offret tar till flaskan och sedan drömmer om att bli ett monster som de själva kallar det. Det är en jävla ångest som fyller en när man inser vad allt handlar om, därför förtjänar denna låt att vara med på listan. Ramallah har ganska många låtar bra låtar som tar upp detta ämne. Lyssna på Oscar Cotton så får ni ännu mera ångest. Jag rekommenderar allt som Ramallah har gjort, det är sjukt bra låtar.
3. Silverchair - Sucicidal dream
Den här låten är så fylld med självmordstankar att jag blir lite lätt depressiv när jag hör den. Man hör verkligen att den som skrev låten inte mår så bra. Man kan förstå ganska enkelt varför denna låt framkallar ångest när man hör den. En ganska så sorglig låt som framkallar ganska mycket frustration. "People making fun of me, for no reason but jealousy" är något som de flesta människor kan relatera till, men att ta det ett steg till och vilja avsluta sitt liv är något som många nog har tänkt på men inte har velat ta det längre än så.
2. The Smashing Pumpkins - Zero
Titta på videon en gång. Om du inte ligger i fosterställning och gråter av den apatin och ångesten som videon och låten förmedlar, ja då är det nått fel på dig. Titta bara på varje gång bandet syns i bild, det är apati så det står härliga till. Inlevelsen från bandet är så sjukt påträngande så man känner sig helt uppslukad av deras totala ointresse av att se ointresserade ut. Man känner som tittare att de inte fejkar, det här är på riktigt. För att totalt höja ångesten så sjunger man "I'm in love with my sadness", då vet man att det här är på riktigt. Jag ligger ner i fosterställning iaf.
1. Cold - No One
För det första; Cold är världens mest underskattade band. För det andra så är Cold och ångest synonymer med varandra. För det tredje så är detta en av mina favoritlåtar sen jag var en liten pojke. No one framkallar såna känslor hos mig så att det nästan inte går att beskriva. Jag kan ha haft en bra dag eller en dålig dag, men låten får mig alltid att må lite bättre (om det är en bra dag) eller lite sämre (vilket kan vara så bra som det bara går). Man får bortse från att de ser ut som vilket neo-metal band som helst från tidigt 2000-tal, musiken har ett mycket, mycket djupare budskap. Denna låt återfinns på plattan med det mest uppfinningsrika namnet enligt mig " 13 ways to bleed on stage", om det inte är ångest så vet jag inte vad som är det.
Denna veckans lista var tung, det är hårt att gå igenom alla låtar och skriva nått om de fast man skulle kunna skriva ännu mera om de, men då skulle ingen vilja läsa det för att det är för långt. Jag får ta och börja skriva en bok.
onsdag 25 maj 2011
I think I'll take a bath in his blood
Denna vecka dyker vi bokstavligen ner i blodpölen och ser hur band utnyttjar blod i sina videos för att höja upplevelsen för oss tittare ännu mera. Jag personligen är en sucker för blod, ju mer blod i videon desto mer kommer jag att älska videon. Jag har försökt i många år att få med blod i mitt bands video, men av någon konstig anledning så röstas mina förslag alltid ner. När man jobbar i sjukhusmiljö som jag gör, då är det väldigt ocoolt att få på sig blod, men när man är en rockstar och gör det i en musikvideo, då är det jävligt fräckt! Nu skär vi oss i handlederna och kollar in när blodet rinner...
Topp5 - I Want Your Blood All Over Me
5. Deicide - Homage For Satan
Glen Benton och hans inhyrda legoknektar visar hur man använder sig utav lite blod för att få ut en ganska effektiv och ganska härlig bild utav zombies. Visst det har gjorts förut av så många band och i så många filmer, men Deicides twist på det hela är att zombierna har ett mål för en gångs skull, ta kål på präster och kanske inte så helt oväntat kristendomen. Det som fångade mina öron och ögon första gången jag såg denna skapelse var när solot började, som är sjukt bra, då började zombien att jaga prästen. Pricken över i:et för oss detaljnördar.
4. Slayer - Bloodline
Om den förra videon använde sig utav lite blod för att höja effekten så slår Slayer på stort med att dränka allt och alla i blod för att visa....ja för att visa vaddå? Kanske bara att de kan? Vad vet jag, men det här vet jag, videon är sjukt snygg och Tom Araya klär väldigt bra i blodrött. Det är bara synd att Dave Lombardo inte spelar trummorna men annars är det en helt okej Slayer låt. Japp, ni har läst rätt, Slayer är med på denna Topp5 igen. Det är jobbigt när de har gjort allt som jag vill skriva om. En liten rolig grej med albumet som denna låt är ifrån. Titeln på plattan är "God Hates Us All", kan ni gissa när den gavs ut? 11 september 2001, lite ironiskt tycker jag.
3. American Head Charge - All Wrapped up
Nu börjar det hända grejer! Ta blodet från förra videon, lägg till ett antal djurkadaver, salta med ett gäng psykotiska jänkare och peppra med en låt som slår allt som neo-metal någonsin har producerat. Ja då har du detta mästerverk som inte har blivit visat på så många TV-kanaler och som inte så många personer vet om. Ett av mina favoritband som jag har haft turen att få se live, de var här 2003 eller 2004 med Slipknot och tyvärr så tyckte jag att de sopade mattan med Slipknot. Videon finns inte tyvärr med så bra kvalite men man får ett hum om vad det handlar om. Jag kanske borde varna känsliga tittare? Nej det kanske man borde spara till nästa låt.
2. Cradle Of Filth - From The Cradle To Enslave
Oj oj oj, nu händer det saker onekligen. Nu blir det lite äckligare, lite blodigare men lite härligare. Nu varnar jag känsliga tittare. Det är dags för den videon som innehåller mest blod och diverse andra fräna saker. Det som gör denna video så härlig är Cradle Of Fitlhs öga för detaljer, hela videon är så synkad med låten att man måste kolla på videon flera gången för att uppfattat allt. Jag tänkte ge er mina favorit detaljer: Runt 1:45 i låten så har pianisten dött och när de klipper tillbaka när han står och hamrar på pianot som en zombie så är hans hela kroppsspråk så jävla tajmat med låten och storyn i videon. Hela sekvensen med basisten från ca 2:00 kan vara det snyggaste jag sett i en video. Först börjar det med den lugna delen där de spelar fioler, fast på sina handleder med stråkar gjorda av rakblad som droppar ner i ett badkar. Sedan så dyker det en kvinna upp från blodet i badkaret (Elisabeth?), därefter så stiger hon upp tar hans hand och i munnen har hon ett rakblad. Vad står det på rakbladet? "Made in England" vilket för tankarna till Judas Priests klassiska album "British Steel" som har ett rakblad på omslaget. Det måste ändå ses som en hyllning till ett av världens bästa band. När hon skär av hans hals så skriker han precis så att det passar perfekt med låten. Jag har gåshud! Denna video är helt enkelt bra genomtänkt och genomförd, Cudos till Kläder av Filt.
1. Satyricon - Mother North
"Mother North should be the Norway's national anthem" är den senaste kommentaren. Jag kan inte hålla med, den borde vara hela världens nationalsång. Jag kan inte beskriva i ord hur mycket den här låten betyder för mig. Det var en av de första riktigt hårda låtarna jag har hört och fortfarande är den bland de bästa låtarna jag har hört. Men för att prata om videon lite, det finns en version som är på ca 6.26 som är censurerad, den är inte kul och speglar inte vad Satyricon vill ha ut av låten och videon. Vi fokuserar på den riktiga videon. Om jag minns rätt så är detta deras första video, och vilken video det blev. Den är inte så påkostad som några av de andra videorna på listan men den klår alla med hästlängder tack vare en enda sak, nämligen den stämning som går igenom hela låten och igenom detta mästerverk. Ett av de bästa inledningarna på en video börjar ca 1 min in i videon då Satyr slår sönder ett kors med en yxa. Detta sätter standarden direkt, det är rått och det är brutalt. Ca 20 sekunder senare kommer ännu ett klipp där ribban sätts, Frost tänder eld på ett upp-och-ner vänt kors. Lyckan är total och det har endast gått ca 1 och en halv minut i videon. Resten bygger på den stämning som låten framkallar och kulkminerar i när Satyr offrar tjejen som går runt med honom. Det är något som är så vackert med den här videon och låten så att det inte går att beskriva, allt är bara perfekt. Mother North united we stand - together we walk
Topp5 - I Want Your Blood All Over Me
5. Deicide - Homage For Satan
Glen Benton och hans inhyrda legoknektar visar hur man använder sig utav lite blod för att få ut en ganska effektiv och ganska härlig bild utav zombies. Visst det har gjorts förut av så många band och i så många filmer, men Deicides twist på det hela är att zombierna har ett mål för en gångs skull, ta kål på präster och kanske inte så helt oväntat kristendomen. Det som fångade mina öron och ögon första gången jag såg denna skapelse var när solot började, som är sjukt bra, då började zombien att jaga prästen. Pricken över i:et för oss detaljnördar.
4. Slayer - Bloodline
Om den förra videon använde sig utav lite blod för att höja effekten så slår Slayer på stort med att dränka allt och alla i blod för att visa....ja för att visa vaddå? Kanske bara att de kan? Vad vet jag, men det här vet jag, videon är sjukt snygg och Tom Araya klär väldigt bra i blodrött. Det är bara synd att Dave Lombardo inte spelar trummorna men annars är det en helt okej Slayer låt. Japp, ni har läst rätt, Slayer är med på denna Topp5 igen. Det är jobbigt när de har gjort allt som jag vill skriva om. En liten rolig grej med albumet som denna låt är ifrån. Titeln på plattan är "God Hates Us All", kan ni gissa när den gavs ut? 11 september 2001, lite ironiskt tycker jag.
3. American Head Charge - All Wrapped up
Nu börjar det hända grejer! Ta blodet från förra videon, lägg till ett antal djurkadaver, salta med ett gäng psykotiska jänkare och peppra med en låt som slår allt som neo-metal någonsin har producerat. Ja då har du detta mästerverk som inte har blivit visat på så många TV-kanaler och som inte så många personer vet om. Ett av mina favoritband som jag har haft turen att få se live, de var här 2003 eller 2004 med Slipknot och tyvärr så tyckte jag att de sopade mattan med Slipknot. Videon finns inte tyvärr med så bra kvalite men man får ett hum om vad det handlar om. Jag kanske borde varna känsliga tittare? Nej det kanske man borde spara till nästa låt.
2. Cradle Of Filth - From The Cradle To Enslave
Oj oj oj, nu händer det saker onekligen. Nu blir det lite äckligare, lite blodigare men lite härligare. Nu varnar jag känsliga tittare. Det är dags för den videon som innehåller mest blod och diverse andra fräna saker. Det som gör denna video så härlig är Cradle Of Fitlhs öga för detaljer, hela videon är så synkad med låten att man måste kolla på videon flera gången för att uppfattat allt. Jag tänkte ge er mina favorit detaljer: Runt 1:45 i låten så har pianisten dött och när de klipper tillbaka när han står och hamrar på pianot som en zombie så är hans hela kroppsspråk så jävla tajmat med låten och storyn i videon. Hela sekvensen med basisten från ca 2:00 kan vara det snyggaste jag sett i en video. Först börjar det med den lugna delen där de spelar fioler, fast på sina handleder med stråkar gjorda av rakblad som droppar ner i ett badkar. Sedan så dyker det en kvinna upp från blodet i badkaret (Elisabeth?), därefter så stiger hon upp tar hans hand och i munnen har hon ett rakblad. Vad står det på rakbladet? "Made in England" vilket för tankarna till Judas Priests klassiska album "British Steel" som har ett rakblad på omslaget. Det måste ändå ses som en hyllning till ett av världens bästa band. När hon skär av hans hals så skriker han precis så att det passar perfekt med låten. Jag har gåshud! Denna video är helt enkelt bra genomtänkt och genomförd, Cudos till Kläder av Filt.
1. Satyricon - Mother North
"Mother North should be the Norway's national anthem" är den senaste kommentaren. Jag kan inte hålla med, den borde vara hela världens nationalsång. Jag kan inte beskriva i ord hur mycket den här låten betyder för mig. Det var en av de första riktigt hårda låtarna jag har hört och fortfarande är den bland de bästa låtarna jag har hört. Men för att prata om videon lite, det finns en version som är på ca 6.26 som är censurerad, den är inte kul och speglar inte vad Satyricon vill ha ut av låten och videon. Vi fokuserar på den riktiga videon. Om jag minns rätt så är detta deras första video, och vilken video det blev. Den är inte så påkostad som några av de andra videorna på listan men den klår alla med hästlängder tack vare en enda sak, nämligen den stämning som går igenom hela låten och igenom detta mästerverk. Ett av de bästa inledningarna på en video börjar ca 1 min in i videon då Satyr slår sönder ett kors med en yxa. Detta sätter standarden direkt, det är rått och det är brutalt. Ca 20 sekunder senare kommer ännu ett klipp där ribban sätts, Frost tänder eld på ett upp-och-ner vänt kors. Lyckan är total och det har endast gått ca 1 och en halv minut i videon. Resten bygger på den stämning som låten framkallar och kulkminerar i när Satyr offrar tjejen som går runt med honom. Det är något som är så vackert med den här videon och låten så att det inte går att beskriva, allt är bara perfekt. Mother North united we stand - together we walk
tisdag 17 maj 2011
Despite all my rage...
Det kommer dagar då allt känns svart, riktigt svart typ åt korpsvart hållet. Tjejen gör slut, tuff dag på jobbet, bolaget stängde 5 minuter tidigare. Vilken anledning du än må ha så kan det vara skönt att bara glömma allt, sätta på vissa låtar som får en att må bra samtidigt som man visar sitt missnöje mot etablissemanget. Så slut upp bröder och systrar, kusiner och getter, det är dags att få utlopp för eran frustration. Här är veckans topp5 a.k.a Topp5 - Skitarg.
1. Smashing Pumpkins - Bullet with butterfly wings
Med textraden: "Despite all my rage I am still just a rat in a cage" så definerar pumporna all den ångest man kan känna när man genomför samma rutin varje dag (läs:jobb). Videons mörka färger hjälper till att färga låtens ännu mörkare tongångar. Ibland är det underbart och vara deppig när det förpackas så här vackert.
2. Limp Bizkit - Break Stuff
Jag vet, jag vet, jag vet, jag vet! Fred Durst måste vara en av världens sämsta frontmän genom alla tider. Men ibland kan även de sämsta göra något som faktiskt går att lyssna på. Break Stuff fångar exakt vad många av oss vanliga dödliga känner rätt så ofta i livets hårda skola. Om man bortser från Freddans apdans genom videon så är låten en helt okej moralhöjare en dålig dag.
3. Slipknot - Surfacing
Den poetiska ådran flödar verkligen genom denna text, eller vad sägs om "Fuck it all, fuck this world, fuck everything that you stand for..." osv. Så enkelt, men det fungerar tvivelaktigt väldigt bra för mig. Ibland så är enkelt så mycket bättre när man bara vill få ut de primala känslorna som gryr ibland oss. En liten fotnot; notera att det måste vara minst 30 grader i videon. Alla i bandet är klädda i svart, har masker på sig och röjer som om det inte fanns någon morgondag. Publikvärdarna sprutar ner publiken med vatten, hur varmt lär det inte vara på scen under alla dessa kläder? Jag hade nog svimmat...
4. Slayer - Payback
Slayer fungerar alltid! 'nuff said!
5. Terror - One with the underdogs
"Always against the odds, one with the underdogs"! Terror får mig alltid så freakin' taggad så det är inte sant! Man glömmer bort allt så snabbt för att det händer så mycket under en så kort tid. Mycket, mycket bra text om hur det känns att vara längst ner på kedjan. Obs! Passar mycket bra till innan man ska iväg till gymmet och pump some iron.
För att avrunda så länkar jag till en av de bättre banden där ute som skriver väldigt bra låtar om hur det är att vara arbetare. Och ja, mitt dilemma handlar om det som "puts food on the table", lé Workovic. Läs och njut era arma arbetare.
1. Smashing Pumpkins - Bullet with butterfly wings
Med textraden: "Despite all my rage I am still just a rat in a cage" så definerar pumporna all den ångest man kan känna när man genomför samma rutin varje dag (läs:jobb). Videons mörka färger hjälper till att färga låtens ännu mörkare tongångar. Ibland är det underbart och vara deppig när det förpackas så här vackert.
2. Limp Bizkit - Break Stuff
Jag vet, jag vet, jag vet, jag vet! Fred Durst måste vara en av världens sämsta frontmän genom alla tider. Men ibland kan även de sämsta göra något som faktiskt går att lyssna på. Break Stuff fångar exakt vad många av oss vanliga dödliga känner rätt så ofta i livets hårda skola. Om man bortser från Freddans apdans genom videon så är låten en helt okej moralhöjare en dålig dag.
3. Slipknot - Surfacing
Den poetiska ådran flödar verkligen genom denna text, eller vad sägs om "Fuck it all, fuck this world, fuck everything that you stand for..." osv. Så enkelt, men det fungerar tvivelaktigt väldigt bra för mig. Ibland så är enkelt så mycket bättre när man bara vill få ut de primala känslorna som gryr ibland oss. En liten fotnot; notera att det måste vara minst 30 grader i videon. Alla i bandet är klädda i svart, har masker på sig och röjer som om det inte fanns någon morgondag. Publikvärdarna sprutar ner publiken med vatten, hur varmt lär det inte vara på scen under alla dessa kläder? Jag hade nog svimmat...
4. Slayer - Payback
Slayer fungerar alltid! 'nuff said!
5. Terror - One with the underdogs
"Always against the odds, one with the underdogs"! Terror får mig alltid så freakin' taggad så det är inte sant! Man glömmer bort allt så snabbt för att det händer så mycket under en så kort tid. Mycket, mycket bra text om hur det känns att vara längst ner på kedjan. Obs! Passar mycket bra till innan man ska iväg till gymmet och pump some iron.
För att avrunda så länkar jag till en av de bättre banden där ute som skriver väldigt bra låtar om hur det är att vara arbetare. Och ja, mitt dilemma handlar om det som "puts food on the table", lé Workovic. Läs och njut era arma arbetare.
tisdag 10 maj 2011
The little drummerboy
Då var det dags för det första officiella inlägget. Efter att ha läst Nick Hornbys bok "High Fidelity" så blev jag inspirerad att göra mina egna topp5 listor. Därför kommer denna blogg att innehålla en hel del topp5 listor.
Veckans topp5 lista kommer att handla om trummisar. Många brukar lägga märke till sångare eller gitarrister när de för första gången ser ett nytt band. För mig är det helt tvärtom, jag lägger märke till trummisen, om trummisen inte spelar med känsla och lever sig in i musiken så blir bandet genast mindre intressant. Men däremot om trummisen verkligen sparkar stjärt och röjer och lever sig in i musiken, ja då blir jag lite lätt förälskad. Nu finns det säkert tusen till grymma trummisar där ute, länka gärna till fler, men de här trummisarna som dyker upp i listan är mina personliga favoriter. Jag visste inte hur jag skulle rangordna listan så jag beslöt mig för att inte rangordna listan alls utan bara skriva ner de 5 bästa trummisarna enligt mig. Nu kör vi.
1. Yoshiki Hayashi
Yoshiki spelar med en sån passion som jag sällan har skådat. Människan kan knappt sitta still på vissa partier. Man bör lägga till också att Yoshikis annorlunda spelstil har lett till att han måste bära en stödkrage när han spelar trummor för att han har röjt för mycket under årens gång. Jag bör också nämna att klippet är från den sista spelningen med orginalsättningen. De hade beslutat att lägga ner bandet efter denna spelning och därför är det extra kul att se Yoshikis kroppsspråk under låten men även under hela spelningen. Kort efter spelningen så dog en av grundarna av bandet Hide, detta gör det hela så mycket mycket mera ångestfyllt. Endast en sak återstår att säga: Kurenai!
2. Dave Lombardo
Behöver jag verkligen utveckla? Dave Lombardo är och förblir den bästa trummisen, kort sagt. Dave spelar så skoningslöst och brutalt men samtidigt så svänger det som fan. Titta och njut från 3:38 i klippet, magiskt!
3. Mark Mironov
"Jävlar vilken skön trummis!" Var det första jag fick ur mig när jag först fick se denna video. Denna kille, som blott är runt 20 år, kör över allt och alla i detta klipp. Han är grymt teknisk men samtidigt visar han en känsla som få trummisar har. Man måste nästan se det själv för att fatta hur bra han är. Titta och njut.
4. Jordan Mancino
Jordan Mancino från amerikanska As I lay dying vevar på som om det inte finns någon morgondag. När han börjar showa, ja då jävlar ska man hänga med. Titta bara från 1:20 i klippet så får ni se vad jag pratar om, det hela som gör det extra bra är att hela bandet är så sjukt taggade så att de gör så jävla bra ifrån sig. Metalcore när det är som bäst.
5. Dave Grohl
Vill man ha en trummis som spelar så att hela stället svänger, ja då jävlar vänder man sig till Dave Grohl. Människan får till ett sådant sväng så att det inte är sant. Han må vara den minst tekniska trummisen på denna lista men sättet han spelar på gör att han i mina ögon tillhör topp5. En sjukt musikalisk trummis som spelar de flesta instrument och som är en jävligt bra låtskrivare.
Bubblare:
Det finns dock några trummisar som jag tycker är värda att nämna i detta sammanhang
Stet Howland
Stet spelade med W.A.S.P 1992-2001 samt 2003-2006. Jag diggar den här snubben, dels för att hans trumuppsättning är något som jag inte har sett tidihgare men mest för att med hans outfit och hans kroppsbyggnad så ser han ut som en brottare. Lägg till hans Carola fläkt, basistens bula som får för mycket utrymme i detta klipp samt att det är en jävla bra låt och att Blackie är lite trött och småfet så gör det till ett jävligt bra och underhållande klipp.
Rick K.
Det här klippet har nog de flesta sett men det tål att ses och nämnas igen. Jag har inte så mycket att säga förutom att det här klippet är så sjukt bra. Uppenbarligen spelar de så tråkig musik att Rick måste flippa helt i varje låt, det skulle jag nog också göra om jag spelade i ett coverband som ingen bryr sig om.
Veckans topp5 lista kommer att handla om trummisar. Många brukar lägga märke till sångare eller gitarrister när de för första gången ser ett nytt band. För mig är det helt tvärtom, jag lägger märke till trummisen, om trummisen inte spelar med känsla och lever sig in i musiken så blir bandet genast mindre intressant. Men däremot om trummisen verkligen sparkar stjärt och röjer och lever sig in i musiken, ja då blir jag lite lätt förälskad. Nu finns det säkert tusen till grymma trummisar där ute, länka gärna till fler, men de här trummisarna som dyker upp i listan är mina personliga favoriter. Jag visste inte hur jag skulle rangordna listan så jag beslöt mig för att inte rangordna listan alls utan bara skriva ner de 5 bästa trummisarna enligt mig. Nu kör vi.
1. Yoshiki Hayashi
Yoshiki spelar med en sån passion som jag sällan har skådat. Människan kan knappt sitta still på vissa partier. Man bör lägga till också att Yoshikis annorlunda spelstil har lett till att han måste bära en stödkrage när han spelar trummor för att han har röjt för mycket under årens gång. Jag bör också nämna att klippet är från den sista spelningen med orginalsättningen. De hade beslutat att lägga ner bandet efter denna spelning och därför är det extra kul att se Yoshikis kroppsspråk under låten men även under hela spelningen. Kort efter spelningen så dog en av grundarna av bandet Hide, detta gör det hela så mycket mycket mera ångestfyllt. Endast en sak återstår att säga: Kurenai!
2. Dave Lombardo
Behöver jag verkligen utveckla? Dave Lombardo är och förblir den bästa trummisen, kort sagt. Dave spelar så skoningslöst och brutalt men samtidigt så svänger det som fan. Titta och njut från 3:38 i klippet, magiskt!
3. Mark Mironov
"Jävlar vilken skön trummis!" Var det första jag fick ur mig när jag först fick se denna video. Denna kille, som blott är runt 20 år, kör över allt och alla i detta klipp. Han är grymt teknisk men samtidigt visar han en känsla som få trummisar har. Man måste nästan se det själv för att fatta hur bra han är. Titta och njut.
4. Jordan Mancino
Jordan Mancino från amerikanska As I lay dying vevar på som om det inte finns någon morgondag. När han börjar showa, ja då jävlar ska man hänga med. Titta bara från 1:20 i klippet så får ni se vad jag pratar om, det hela som gör det extra bra är att hela bandet är så sjukt taggade så att de gör så jävla bra ifrån sig. Metalcore när det är som bäst.
5. Dave Grohl
Vill man ha en trummis som spelar så att hela stället svänger, ja då jävlar vänder man sig till Dave Grohl. Människan får till ett sådant sväng så att det inte är sant. Han må vara den minst tekniska trummisen på denna lista men sättet han spelar på gör att han i mina ögon tillhör topp5. En sjukt musikalisk trummis som spelar de flesta instrument och som är en jävligt bra låtskrivare.
Bubblare:
Det finns dock några trummisar som jag tycker är värda att nämna i detta sammanhang
Stet Howland
Stet spelade med W.A.S.P 1992-2001 samt 2003-2006. Jag diggar den här snubben, dels för att hans trumuppsättning är något som jag inte har sett tidihgare men mest för att med hans outfit och hans kroppsbyggnad så ser han ut som en brottare. Lägg till hans Carola fläkt, basistens bula som får för mycket utrymme i detta klipp samt att det är en jävla bra låt och att Blackie är lite trött och småfet så gör det till ett jävligt bra och underhållande klipp.
Rick K.
Det här klippet har nog de flesta sett men det tål att ses och nämnas igen. Jag har inte så mycket att säga förutom att det här klippet är så sjukt bra. Uppenbarligen spelar de så tråkig musik att Rick måste flippa helt i varje låt, det skulle jag nog också göra om jag spelade i ett coverband som ingen bryr sig om.
måndag 9 maj 2011
Enter Sandman
Då var det dags för mig att ta steget ut i bloggvärlden. Men ni behöver inte oroa er, denna blogg kommer inte att ta upp ämnen som är helt triviala som tex vad jag har på mig, vad jag har gjort idag osv, denna blogg kommer att fokusera på musik helt enkelt. Jag vet att jag har sagt att bloggar är djävulens påhitt men jag har kommit till insikten att om man har något vettigt att säga så är en blogg en utomordentlig bra idé.
Men nu släpper vi det och går över till det som är viktigt. Jag är en musiknörd utan dess like och jag känner att det finns så mycket bra musik där ute som jag vill skriva om. Jag har alltid velat skriva och tipsa om musik men pga tidsbrist så har jag aldrig riktigt vågat ta steget ut och kontakta någon tidning där jag veckovis får musik att recensera. Så jag tänkte ta kontrollen och slippa skriva under press och istället skriva om musik som jag tycker är intressant. Fokus på denna blogg kommer att ligga på den hårda skolan (metal/hårdrock) men det kommer även inlägg om ganska mycket annan musik då jag lyssnar på oerhört mycket olika musik som ni kommer att märka snart.
Denna blogg kommer att fokusera på tre ledord: Ärlighet, det ska vara rakt på sak samt att det kommer vara ocensurerade åsikter från mig.
Men nu släpper vi det och går över till det som är viktigt. Jag är en musiknörd utan dess like och jag känner att det finns så mycket bra musik där ute som jag vill skriva om. Jag har alltid velat skriva och tipsa om musik men pga tidsbrist så har jag aldrig riktigt vågat ta steget ut och kontakta någon tidning där jag veckovis får musik att recensera. Så jag tänkte ta kontrollen och slippa skriva under press och istället skriva om musik som jag tycker är intressant. Fokus på denna blogg kommer att ligga på den hårda skolan (metal/hårdrock) men det kommer även inlägg om ganska mycket annan musik då jag lyssnar på oerhört mycket olika musik som ni kommer att märka snart.
Denna blogg kommer att fokusera på tre ledord: Ärlighet, det ska vara rakt på sak samt att det kommer vara ocensurerade åsikter från mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)