Många människor tampas med någon form av beroende, det gör tyvärr jag med. Jag har försökt många gånger att bryta mitt beroende, när det inte har gått så har jag försökt åtminstone att minska mitt beroende till en acceptabel nivå. Nu förtiden så är jag en stolt missbrukare, jag orkar inte bry mig längre vad människor tycker och tänker. Jag är en stolt hårdrockare! Ja just det; Hej, jag heter Irfan och jag är en moshoholic. Jag älskar allt som har med hårdrock att göra. Tyvärr, det är den jag är. Eller vaddå tyvärr? Jag skiter väl i vad andra tycker?
Mitt beronde började tidigt då MTV (ja, tro det eller ej) fortfarande spelade musik och spelade ibland rock och sent på kvällarna spelade lite tyngre musik. Den enskilda videon som är skyldig till att jag är som jag är idag är Guns N Roses - November Rain. Jag tittade på MTV hela tiden i hopp om att videon skulle spelas, vilken tur för mig att det var en av de mest spelade videorna i mitten av 90-talet. Det bästa ögonblicket är...eller det är egentligen två bra ögonblick. Det första är när första solot med Slash kommer och när han kommer ut ur kyrkan och ger guran lite action. Det andra är när the shit has hit the fan och han klättrar upp på pianot och spelar ett av de bästa solona som någonsin har gjorts.
Ett annat minne som jag har då jag började förstå att jag är beroende är när jag var i mitt kära hemland Bosnien för en herrans massa år sen. Jag hade inte lyssnat på min vanliga musik på några dagar utan allt som hade nått mina öron var den inhemska musiken. Jag och mina kusiner var ute på någon bar/klubb/whatever, efter ett tag fick jag väldigt ont i huvudet. Det var inget mer med det, men när jag kom hem så hade jag fortfarande ont i huvudet. Så jag gick och la mig och satte på lite hårdrock. Efter fem sekunder var huvudvärken borta. Nu förstår jag att huvudvärken kan vara en form av abstinens besvär. Det är tufft.
Jag tänker avsluta med att berätta att om jag dricker och lyssnar på hårdrock så är det bäst att inte prata med mig. Jag är på en annan plats i en annan dimension där hårdrock och jag lever i en symbios, där allt är perfekt. Vill du prata med mig, ta mig till en bar där de inte spelar hårdrock eller ta mig någonstans där det är tyst. Fast jag kan inte garantera att jag inte kommer att prata om hårdrock.
Death to all but metal...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar